En ny studie från Chalmers tekniska högskola och Universitetet i Bergen visar att koldioxidlagringstekniken måste expandera betydligt för att uppfylla Parisavtalet. Trots ambitiösa planer är det osäkert om tekniken kan växa tillräckligt snabbt.
En ny studie ledd av Chalmers tekniska högskola i Sverige och Universitetet i Bergen i Norge visar att utan stora insatser kommer tekniken för koldioxidlagring inte att expandera tillräckligt snabbt för att uppfylla Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C. Även med stora insatser är det osannolikt att tekniken kan växa tillräckligt snabbt för att nå 1,5°C-målet.
Klicka här för mer fakta om koldioxidlagring
Koldioxidlagring (CCS) innebär att koldioxid fångas in och lagras djupt under marken. Tekniken är viktig för att minska utsläppen från koldioxidintensiva industrier och för att uppnå negativa utsläpp genom metoder som bioenergi med CCS (BECCS) och direkt luftfångst och lagring (DACCS).
Jessica Jewell, docent vid Chalmers tekniska högskola, säger:
– CCS är en viktig teknik för att uppnå negativa utsläpp och också nödvändig för att minska koldioxidutsläppen från några av de mest koldioxidintensiva industrierna. Våra resultat visar dock att stora insatser krävs för att överbrygga gapet mellan de demonstrationsprojekt som finns idag och den massiva utbyggnad som behövs för att mildra klimatförändringarna.
Studien, med titeln ”Feasible deployment of carbon capture and storage and the requirements of climate targets”, analyserade tidigare och framtida tillväxt av CCS för att förutsäga om tekniken kan expandera tillräckligt snabbt för Parisavtalet. Studien fann att under 2000-talet kan högst 600 gigaton (Gt) koldioxid lagras med CCS.
Tsimafei Kazlou, doktorand vid Universitetet i Bergen och försteförfattare till studien, säger:
– Vår analys visar att det är osannolikt att vi kommer att kunna fånga och lagra mer än 600 Gt under 2000-talet. Detta står i kontrast till många klimatåtgärdsplaner från IPCC som i vissa fall kräver upp till 1000 Gt koldioxid fångad och lagrad vid slutet av århundradet. Det är också viktigt att förstå när tekniken kan börja fungera i stor skala eftersom ju senare vi börjar använda CCS, desto mindre är chansen att hålla temperaturökningen vid 1,5°C eller 2°C. Därför fokuserade mycket av vår forskning på hur snabbt CCS kan expandera.
Studien betonar behovet av att öka antalet CCS-projekt och minska felprocenten för att säkerställa att tekniken ”tar fart” under detta decennium. Idag drivs utvecklingen av CCS av politiska åtgärder som EU:s Net-Zero Industry Act och Inflation Reduction Act i USA. Om alla dagens planer realiseras skulle CCS-kapaciteten vara åtta gånger större år 2030 än vad den är idag.
– Även om det finns ambitiösa planer för CCS, finns det stora tvivel om huruvida dessa är genomförbara. För cirka femton år sedan, under en annan våg av intresse för CCS, misslyckades planerade projekt i nästan 90 procent av fallen. Om historiska felprocent fortsätter kommer kapaciteten år 2030 att vara högst dubbelt så stor som idag, vilket skulle vara otillräckligt för klimatmålen, säger Tsimafei Kazlou.
Jessica Jewell tillägger:
– Den goda nyheten är att om CCS kan växa lika snabbt som andra låga koldioxidteknologier har gjort, skulle 2°C-målet vara inom räckhåll (på tåspetsarna). Den dåliga nyheten är att 1,5°C-målet troligen fortfarande skulle vara utom räckhåll.
Författarna betonar behovet av starkt politiskt stöd för CCS kombinerat med en snabb expansion av andra avkarboniseringsteknologier för att nå klimatmålen. Aleh Cherp, professor vid Central European University i Österrike, säger:
– Snabb utbyggnad av CCS kräver starka stödsystem för att göra CCS-projekt ekonomiskt hållbara. Samtidigt visar våra resultat att eftersom vi bara kan räkna med att CCS levererar 600 Gt koldioxid fångad och lagrad under 2000-talet, måste andra låga koldioxidteknologier som sol- och vindkraft expandera ännu snabbare.
Källa: Chalmers.
Texten är AI-genererad, men granskad innan publicering.