Socialstyrelsen har lämnat över ett förslag till regeringen som innebär en omfattande omorganisation av Sveriges blodverksamhet. Detta sker i syfte att skapa en mer motståndskraftig och effektiv hantering av blod och blodkomponenter i krissituationer.
Strax efter Rysslands invasion av Ukraina våren 2022 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att utreda hur den svenska blodverksamheten kan förbättras. Syftet är att öka kapaciteten för att klara av framtida utmaningar, inklusive kriser och krig. Socialstyrelsen föreslår nu en genomgripande förändring av hela organisationen för blodverksamheten.
Sverige är ett av få västländer där blodverksamheten är integrerad i den reguljära sjukvården och drivs av regionerna, vilket har lett till en stark decentralisering. Detta har resulterat i skillnader i tillgången på blod och blodkomponenter beroende på var man bor.
– Om en nationell kris inträffar går det inte att ta fram en lägesbild över hur mycket blodkomponenter som finns eller var de finns, vilket är en grundförutsättning för en krisledningsfunktion, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen.
Enligt Socialstyrelsen finns det flera nackdelar med det nuvarande systemet. Produktionen av blodkomponenter varierar, både avseende säkerhet och kvalitet, och volymerna som produceras är ibland otillräckliga. Regionala upphandlingar gör att olika verksamheter använder olika typer av blodpåsar och utrustning, vilket kan komplicera samarbetet vid driftstörningar.
– Bara för att blodverksamheter finns på flera platser i landet betyder det inte att den nationella tillgången på blod förbättras. Dagens system är långt ifrån flexibelt och saknar kapacitet för ett kraftigt ökat behov av blod, säger Eriksson.
Socialstyrelsen betonar att en centraliserad nationell organisation skulle kunna skapa beredskapslager av blodkomponenter, vilket är av stor vikt vid masskadesituationer. För att möta dagens behov skulle antalet blodgivare i Sverige behöva fördubblas från 200 000 till 400 000.
– Men en ny blodorganisation skulle ändå kunna öka tillgången till blod, även utan fler blodgivare, säger Eriksson.
Det finns även regioner där blodgivarna inte utnyttjas till fullo; många skulle vara villiga att ge blod oftare om de fick möjlighet. Samtidigt kan det finnas brist på blod i andra regioner.
Även Sveriges medlemsskap i Nato innebär att landet behöver vara mer förberett att bidra med blod för militära ändamål. Därför handlar frågan om blodverksamhet om mer än bara det inhemska perspektivet. Den föreslagna nationella blodorganisationen skulle också harmonisera Sveriges blodförsörjning med övriga EU-länder.
Källa: Socialstyrelsen
Texten är AI-genererad, men granskad innan publicering.